Om boken: 2023 / Bland det tjugonde århundradets fasor kan lite jämföras med fenomenet gatubarn, som barn och ungdomar kallades i det postrevolutionära Ryssland, föräldralösa efter första världskriget och inbördeskriget. 1922 fanns det mellan sex och sju miljoner. Smutsiga, klädda i trasor vandrade de ensamma eller i grupp genom städer och landsbygd på jakt efter mat, rörde sig runt i landet, klamrade sig fast vid tågbilar, hittade skydd från kylan i stationskällare eller inne i soptunnor, drivna av hunger till handlingar aggression och våld. På 1930-talet censurerades detta ämne av staten, som inte kunde tillåta förekomsten av hemlösa barn i det sovjetiska samhällets "paradis". Under de senaste decennierna har hemlöshet blivit föremål för historisk forskning. Men bara Luciano Mecacci lyckades, tack vare direkta bevis och dokument från den tiden, av vilka många studerades för första gången, att presentera en fullständig rekonstruktion av huvudkaraktärernas öden, vars verklighet idag ibland verkar som fiktion.